EBBA FLEMING.
Du drömt?
JOHAN FLEMING. Och idel ljus och frid och lycka! Jag på Qvidja var. Till mig kom kungen dit uppå besök, då fridens första skörd på gyllne fält jag in med folket bärgade tillsammans. Alt var förändradt: rika parker, där nu vildskog står, uttappadt var hvart kärr och bytt i åkerfält. Mig kungen tog inunder armen, och så gingo vi igenom folkets högtidsklädda leder, och blommor ströddes rikt uppå vår väg, och mössor svängdes vid hurra i luften, och suckande såg Sigismund på mig och sade: byt ditt rike emot mitt!— Så man sig själf kan smickra uti drömmen och glömma bort i denna lifvets afbild all strid och omsorg.—Moder, ingen visshet om landthärns öde än?
Andra scenen.
De förra. Arvid Stålarm (som inträdt). Senare Olof Klaesson.
STÅLARM. Ett bud har kommit i denna natt; igenom sorglös vakt det lyckats smyga hit.
JOHAN FLEMING.
Och detta bud?
STÅLARM (pekande på Olof, som inkommer)
Här är det.
EBBA och JOHAN FLEMING.
Olof Klaesson!
OLOF KLAESSON.
Ja tyvärr!
EBBA FLEMING.
Och krigshärns öde?