OLOF KLAESSON.
Ha alla sina bägare? Se här!
(Han räcker en bägare åt Daniel Hjort, som motvilligt tager den).
Sång.
Sankt Göran det var en riddare god vid glas som svärd. Med glädje han drack och med fröjd göt sitt blod, stolt var hans färd. Mot draken han kom med svärdet i hand och en munter sång, och fallen låg draken i purpurröd sand på samma gång. Hurra för mod och fröjd!
KÖR.
Hurra för mod och fröjd!
OLOF KLAESSON (till Daniel Hjort).
Hvad nu? Din bägare är full till randen.
Du smuglar, Daniel Hjort! Klang och drick ut!
(Sjunger).
Sankt Göran han för prinsessan som fru till egen härd. Och kungen han sade: "den bäste är du, en krona värd!"— —"Nej kronan behåll, åt sonen din gif, den är mig för tung. Men låt för dess ära mig offra mitt lif, min dyre kung!"— Hurra för tro och fröjd!
KÖR.
Hurra för tro och fröjd!
(Ett kanonskott höres).