DANIEL HJORT (uppvaknar).
(De fixera hvarandra med en lång, stum blick)
JOHAN FLEMING.
Förmätne, djärfs du än uppå mig se!
DANIEL HJORT.
Min blick dig följer som ett samvete.
JOHAN FLEMING.
Be bort till Gud och gör din sista bön!
DANIEL HJORT.
Din hand förvissne! Jag har bedt min bön.
JOHAN FLEMING.
Fins ingen Gud, då så en usling dör.
DANIEL HJORT.
Ej för ett sådant värf, du här utför.
JOHAN FLEMING.
Ljud snart, signal! Du räddar kung och tron!
DANIEL HJORT.
Dö bort, signal! Fördärfvets, mörkrets ton!
JOHAN FLEMING.
Du fram den kallat och med den du dör.