Susen stolt Italiens lunder,
Vittnen till vår träldoms stunder,
Snart med segrens krans, den frida,
Blodig panna svalken af!
Och försonad skall den gamla
Tid den nyas kämpar samla
Sist till hvila vid sin sida
Ärofullt i samma graf!
Studentsång.
Nu, bröder, må vi sjunga
En rask och samfälld chör!
På oss studenter unga
Så gerna Finland hör.
Så må då sången skalla
Allt upp till polens rand,
Tills finska hjertan alla
Stå lyssnande i brand!
Från Bottenvikens stränder,
Vår bildnings gamla bygd,
Ifrån Karelens länder,
Den finska sångens skygd;
Från trakt, der norrskensflamman
Omsprakar snöklädd pol,
Vi strömmat hit tillsamman
För fröjd och lif och sol.
Hvart hjerta står i lågor
Få fjäll, i skog, i dal.
Du räknar hafvets vågor,
Ej våra drömmars tal.
De äro blott ej drömmar,
De blifva verklighet,
Så sannt som dagen strömmar
I morgonrodnans fjät.
Som stjernan står i natten
Med skuggor rundtomkring
Och hvälfver silfverskatten
Och fruktar ingenting,
Så skall det ädla lefva
Och blomma i vår barm,
Som skuggan ondskan bäfva
Så mörk och tom och arm.
Frisk mod i lifvets stunder,
Friskt mod i dödens famn!
Det låga skall gå under
Förutan barn och namn.
Det eviga, det sanna
Ej krälar fram i grus,
Det går med öppen panna
Igenom natt — i ljus!
Så må då sången skalla
Allt upp till polens bloss!
Se, Finlands slägten alla
De hoppas uppå oss!
Omätlig är vår bana,
Men blicken målet når.
Framåt! — vår enda fana
Är fädrens röda spår!
I en artists album.
Mycket finna, än mer spana,
Uti allt det högsta ana,
Älska mycket, mer förglömma,
Gå i lifvet ut och — drömma,
Gudar tjena, guld försaka,
Ge och fordra ej tillbaka,
Hjertat offra, hjertan vinna,
Kyla möta och dock brinna.