Afskedet.
"Godnatt, du goda flicka!
Godnatt ännu engång,
Jag måste gå, det skymmer
Och vägen är så lång."
"Godnatt, du goda gosse, —
Men glöm dock något qvar,
Så har du skäl att komma
Igen om några dar."
Han gick, hon honom lyste
Med lampan i sin hand;
Så mörk var mörka locken,
Så röd var kindens brand.
"Godnatt!" — "godnatt!" de sade,
Förstulet blicken brann, —
Och båda något glömde
För evigt hos hvarann.
Ögon blå.
Två skälmska, ljufva ögon blå
Mig följa hvart jag än vill gå —
Godmorgon, hviskar en röst så gladt
Och, när det skymmer, godnatt, godnatt!
De skälmska, ljufva ögon blå
Dock långt från mig som himlen stå,
Och denna röst, som mitt hjerta rör,
Det är i drömmen jag blott den hör.
De skälmska, ljufva ögon blå
Mig ner i grafven lysa må —
Och denna röst af min fjerran vän
I granen susa deröfver än.
Vår inre verld.