Stjernan i natten brinner,
Månen ur guldmoln lysa,
Sången allen dig hinner,
Sångarns kyss.
Vagga på vågor,
Tonernas vågor du!
Himlar och lågor
Omge dig nu!
Ur gamla gömmor.
Was will die einsame Thräne?
Heine.
I.
När hjertats vår har vissnat bort,
Vår ungdomskärlek rik och varm,
Hur tomt blir lifvet innan kort,
Och verlden tycks så mörk och arm.
Vår enda fröjd är minnas få,
Hur ljuft vi älskade engång,
Och läsa om från tider då
Ett gammalt bref, en bortglömd sång.
Och sjelfva saknan sakna vi.
Vårt qval vi ville gråta bort;
Men allt far ögat kallt förbi —
Det skymmer blott, förblifver torrt.
II.
Allt på jorden, när det dör,
Får att hvila i en graf.
Hjertat blott, det döda hjertat,
Vet ej hviloläger af.