Vill du komma med mig?
Vill du komma med mig i den grönskande skog,
O, der ingen, der ingen oss ser?
Hörde du, hörde du, huru fogeln han slog
Långt i skogen; han också dig ber.
Vill du sitta med mig i den skuggande lund,
Vill du ljuft åt min arm dig förtro?
Kom, o kom, i den tysta, den skymmande stund,
När all jorden hon hvilar i ro.
När all jorden i stjerneglans hvilar i ro,
Låt oss sitta och språka förtroligt;
När all jorden i stjerneglans hvilar i ro,
Och blott hjertat det klappar oroligt.
Jag har dig kär.
Jag har dig kär, öfver allting kär,
Du mer än himmel och jord mig är;
Hvar min bana går
Du framför mig står,
Om du är mig när,
Om du fjerran är,
O! du är mig kär, öfver allting kär.
Du är mig kär, öfver allting kär,
Om himmelsk glans du kring pannan bär,
Om du helig satt
Öfver sky och natt
Ibland englars här,
Hann min sång dig der;
O! du är mig kär, öfver allting kär.
Du är mig kar, öfver allting kär;
Ja, om lagd du vore i jorden här,
O, jag smög dit ned
Ifrån gröna träd,
Ifrån sol och vår,
Ifrån fröjd och tår,
För att dö hos dig, för att bli hos dig.
Du är mig kär, öfver allting kär,
Min högsta fröjd som mitt qval du är.
Dina ögon blå,
O, hur le de så?
I dess himlar der
All min himmel är;
O! du är mig kär, öfver allting kär.
Det ej glömska finns, ingen död nu mer,
Sen du allt mig blef, sen jag dig blott ser.
Blott en kort sekund
Vid din rosenmund,
Blott en blick af dig
Gör odödlig mig;
Kom och lef med mig, låt mig dö med dig!