Unga kämpe, nyss från plogen yr och oförvägen trädd,
Du vill bryta lans med gammal kämpe uti rustning klädd.
Du är ung och oerfaren, första lansen vare din,
Må du minnas, att den starka, mera pröfvade är min.
Finskan.
Ung jag är, det är min stolthet; evigt ung vid folkets härd
Sjöng jag sångens sköna drömmar, sjöng jag minnets underverld,
Väntade min tid — den kommit, ljungar fram med strålens makt
Och du bleknar under hjelmen trots din harm och ditt förakt.
Svenskan.
För ur sagans dunkla fornverld sprakande ditt furubloss,
Hög jag står i middagsglansen — sekler ligga mellan oss.
Skynda djerf, men vill du segra, mottag tacksam i ditt lopp
Några ax af mina skördar, som i sekler vuxit opp.
Finskan.
Du har sångens bästa blommor, tankens högsta skatter fått,
Jag har Finlands högsta kärlek — bytte ej med dig min lott.
Och du lämnar dina skatter — arfvet åt vårt folk och mig.
Svenskan.
Ännu lefver friskt mitt hjerta, slår i tusen ädla bröst;
Också du har lärt dig älska tro och sanning af min röst.
Såg i morgon segrens fana på min graf du svaja gladt —
Snart du dvaldes sjelf i mörker, mörkare än griftens natt.