"Gå, gå!" utbrast han slutligen med hes stämma. "Jag skall låta er se, att det trots ni visat czar Boris Gudunow icke skall blifva ostraffadt."
Prins Gustaf afträdde med en stolt bugning.
Mellan czaren och furst Grenin uppstod nu en lång öfverläggning, och följden deraf blef den, att fursten genast lät efterskicka kapten Repnolsky. Det var i ett litet rum i en af slottets flyglar, som Repnolsky mottog sina instruktioner. Men de båda herrarne hade icke talat utan vittnen. En af Axinias hofdamer hade af en händelse råkat få höra hvad som afhandlades. Utan att förlora ett enda ögonblick omtalade hon genast allt för prinsessan.
Axinia älskade verkligen, såsom förut blifvit nämdt, prins Gustaf. När hon då fick vetskap om de ränker, som smiddes mot honom, blef hon nästan utom sig af ångest. Hvad skulle hon nu göra för att hindra anläggningen? Skulle hon sjelf eller genom andra låta varna prinsen? Hon beslöt sig för att sjelf göra det. Härvid måste hon likväl gå försigtigt till väga, ty spioner omgåfvo henne öfver allt.
* * * * *
Furst Grenin var, såsom ofvan antyddes, en listig man, som icke gerna ville släppa tillfället ur händerna att komma i ännu större gunst hos czar Boris Gudunow. Sedan han lyckligt och väl fått kapten Repnolsky att åtaga sig att stjäla bort prins Gustafs lejdebref, mot det att haa (kaptenen) skulle erhålla högre befattning vid det regemente, han tillhörde, öfverlade fursten med sin lika sluga och ränkfulla maka om bästa sättet att aflägsna Gustaf från hemmet den dag stölden skulle ega rum. Nu var händelsen den, att Theresia, så hette den unga prinsessan, ganska ofta brukade komma på besök hos furstinnan Grenin, emedan denna visat den landsflyktiga en särdeles varm vänskap, och dessutom var en bildad qvinna, med hvilken Theresia, som sjelf egde djupa kunskaper och ett sinne, öppet och mottagligt för alla lifvets förhållanden, helst önskade att umgås. På denna omständighet byggde de furstliga makarne sin nedriga plan. Bud sändes till prins Gustafs ädla maka med en bjudning. Theresia ville ej neka, ehuru hon den dagen helst velat vara hemma. Hon gick således, dock först sedan hon erhållit Gustafs löfte, att han på aftonen skulle afhemta henne. Furst Grenin underrättade genast kapten Repnolsky om förhållandet. Denne tog för den skull sina mått och steg, och läsaren har förmodligen reda gissat, att det var kaptenen, med hvilken han fick göra bekantskap i början. Så var det också.
III.
Knappt hade kaptenens handtlangare, en bestucken soldat vid gardet, slumrat på sin post, förr än snabba steg längre upp på gatan tillkännagåfvo, att en person, som hade brådtom, nalkades. Vare sig nu att soldatens rus icke var så grundligt, att det helt och hållet förmådde betaga honom medvetandet, eller att tanken på hans skyldighet och det oförsonliga straff han skulle ådraga sig, om han försummade tjensten, höll hans själ i så stark spänning, att den var urståndsatt att njuta någon hvila — nog af: när den okände personen kom närmare, spratt soldaten upp ur sin halfslummer, ruskade på sig några ögonblick och gick derpå fram till den anländande som, efter att en stund ha betraktat huset, stannade framför porten, synnerligen tvehågsen om han skulle knacka på eller ej. Soldatens framträdande kom honom att spritta till.
"Hvem söker du här i huset?" sporde soldaten med myndig ton.
"Jag har bref till den främmande prinsen."