"Säger du det, Anders", inföll Kung Karl tankfull.
"Ja, ers majestät."
"Vi ska' ändock se, hur det kommer att gå."
"Men nu — — —"
"Hvad menar du, Anders?"
"Om ers majestät skulle löpa någon fara."
"Var lugn! Allt skall gå bra."
En half timme derefter var ryttartruppen på väg till Joseph Tibetskis slott. Om den gamle polacken ljugit eller sagt sant, det visste naturligtvis hvarken kung Karl eller Anders Trygg. Den senare höll emellertid sina ögon oaflåtligt fästa på vägvisaren.
Vid passerandet af en hålväg snafvade Anders och föll raklång öfver en trädstubbe. Detta fall gjorde ett litet uppehåll i marschen.
"Slog du dig?" sporde kungen, som gick framför Anders.