De öfriga soldaterna återkommo i detsamma. De hade med sig tre polacker. Två hade de dödat, men den siste hade undkommit, tack vare sin hästs snabbhet.
Bland fångarne var en gammal hvithårig gubbe, som hade ett sorgbundet uttryck och ofta torkade sig i ögonen med rockärmen.
"Hvad går åt dig, gubbe?" sporde konungen. "Är du ledsen för att du kommit i vårt sällskap?"
Polacken, som icke visste med hvem han talade, svarade:
"Nej, bara jag kan få tala med kungen."
Karl XII gaf sina bussar en snabb blick, som sade så mycket som att de skulle vara tysta och ej röja honom.
"Hvad vill du kungen då?" sporde han.
Polacken såg en stund forskande på honom. Derpå sade han:
"Är ni en hög officer?"
"Äja, så der!"