"Har ni något inflytande hos kungen?"
"Temligen."
"Då kan ni hjelpa mig med en sak."
"Hvad är det för en sak?"
"Jo se, förhållandet är, att jag har en enda dotter, en vacker flicka, skall jag säga. Men nu är det också ett annat förhållande, nemligen att vackra flickor aldrig få vara i fred. Saken är den, att Joseph Tibetski, en rik egendomsegare här i trakten, fattat tycke för Eleonora, så heter dotter min. Men som hon är trolofvad förut, så har flickan sagt honom, att han ingenting kan hoppas af henne. Det der har förtretat honom, och i natt röfvade han bort henne midt för mina ögon. Men jag uppbådade mina bymän och satte efter röfvaren. Edert folk drog ett svårt streck öfver mina planer, annars skulle vi nog återtagit min dotter. Nu vill — —"
"Hvar bor den der Tibetski?" sporde Karl XII.
"En knapp mil härifrån."
"Godt. Blif du qvar här, så skall jag utverka kungens tillåtelse att få återtaga din dotter."
"Den heliga jungfrun välsigne eder", utbrast polacken och grep konungens hand. "Men skynda er, ty den bofven kan — —"
"Var lugn, gubbe", afbröt konungen. "Vänta en stund bara."