Den stackars Franz stannade emellertid qvar några minuter i en ömklig ställning. Hufvudet var lutadt mot bröstet, de långa armarne hängde slappa nedåt sidorna och de stora knäskålarne, af hvilka delar sorglustigt tittade ut genom de trånga, sönderspruckna byxorna, slogo emot hvarandra. Der han nu stod, företedde han en verkligt ömklig bild af förtviflan och dumhet. Den underrättelse, som fadren gifvit honom, hade utöfvat ett mägtigt inflytande på hans af naturen slöa sinne. Redan från den tidigaste ungdomen van att betrakta Annchen som sin blifvande hustru, kom underrättelsen om att bon älskade en annan öfver honom som en iskall dusch.
Men plötsligt ryckte han upp sig ur den försoffning, i hvilken den nedslående tidningen försatt honom, och satte efter fadren i fullt språng. Tack vare sina långa ben kunde han snart hinna upp Mathias Gründler.
"Men fader Mayer bar ju sagt, att Anncben ska' bli min", stånkade han så snart han befann sig vid fadrens sida, och vid dessa ord såg han på honom så ångestfullt, att den gamle icke kunde låta bli att tröstande utropa:
"Sant nog, Franz, men ser du, qvinfolken nu för tiden ä' alldeles galna i knektarne. Vore det bara fred, så tror jag nog du skulle få ha Annchen för dig sjelf, men nu…"
"Ni sa' ju, att han är papist", inföll Franz häftigt, liksom vore detta den räddningsplanka, han så girigt grep efter.
"Ja visst sa' jag det, men flickorna ä' så konstiga nu för tiden. De bry sig inte alls om religionen, bara de få sin vilja fram. Men vill du lyda mig, så ska' jag ge dig ett godt råd."
"Ja, far, hit med det!"
"Du ska' sjelf gå till Annchen och fråga henne, om det är sant hvad folket pratar."
"Hvad pratar folket då om?" sporde Mathias Gründlers förhoppningsfulle son och såg dervid så genomdum ut, att fadren utbrast i högsta grad förargad:
"Hade jag vetat, att jag skulle få en så dum räkel till son, skulle du aldrig blifvit född. Begriper du inte, din åsna, att folket talar om Annchens kärlek till papisten och skrattar åt dig på baken derför, att du är nog dum att tro att hon vill ha dig till man?"