Heinrich Mayer ordentligt hajade till, då han förnam dessa ord. Sedan han väl hemtat sig från både sin förvåning och förskräckelse sporde han:
"Är flickan sjuk då? Nog var hon frisk för en stund sedan, när jag gick hemifrån."
"På den frågan kan jag svara både ja och nej"; inföll Mathias
Gründler och stötte ånyo med knölpåken i marken.
Han hade knappt hunnit få sista ordet öfver läpparne, då Heinrich Mayer försvann från gluggen. Några ögonblick derefter hördes likväl hans klumpiga steg i qvarntrappan och inom några minuter stod den reslige mjölnaren, till kroppen en fullkomlig motsats till Mathias Gründler, nere på marken.
"Hva' fan pratar du för smörja!" skrek Heinrich och borrade sina hvassa ögon in i Mathias'. "Är du galen, eller…"
"Nej, det är Annchen som är galen", inföll Mathias lugnt, under det han ånyo satte påken bakom ryggen och stödde sig på den.
"Annchen galen", skrek Heinrich Mayer, "vet du hvad du säger, karl?"
"Ja visst, flickan är ju kärleksgalen, vet jag."
"A—h", frampustade Heinrich Mayer långdraget och betydligt lättare om hjertat. "A—h!"
"Men", fortfor Mathias Gründler, och hans blickar mörknade ännu mera, "inte i pojken min. Vårt aftal angående giftermål mellan våra barn går nog i putten."