Friedrich Krone var genast beredd att förtjena de tusen guldena.
"Jag vet hvar hon bor", sade han. "Dessutom har hon nog inte ännu hunnit utom staden."
Sedan den tjocke sergeanten blifvit upphjelpt på en häst, skyndade officeren med sin trupp ut mot de norr om Lützen liggande väderqvarnarne.
X.
Under det Joseph von Bierich låg sjuk hade Annchen en dag bland hans papper, öfver hvilka hon sjelfmant tagit tillsyn, träffat på ett stort plakat, som retade hennes nyfikenhet. Det var en fullmakt, utfärdad af Wallenstein. Utan att vidare tänka derpå hade hon gömt detta papper och kom ihåg, att hon bar det på sig; just då mäster Wolf omnämnde att Franz Gründler skulle skjutas. Som en blixt från en klar himmel slog henne genast den tanken:
"Det der papperet ska' jag använda. Lyckan står den djerfve bi har man sagt, och jag har lust att pröfva om detta är sant."
Utgången veta vi.
Sedan Annchen på detta djerfva sätt räddat Franz Gründler, förde hon honom genom de larmande soldathoparne bort från torget. Joseph von Bierich och mäster Wolf hade noga haft utkik på henne och voro äfven tillstädes i det afgörande ögonblicket.
Färden stäldes mot norra porten och tack vare hvimlet derstädes kommo flyktingarne lyckligt igenom densamma.
Men detta hade knappt skett, då ett rop ljöd bakom dem. Ropet var detta: