"Från hvilken då?"
"Min slottsfogde Fuchs känner Gallas till utseendet. För några dagar sedan råkade han ut för de kejserlige och blef fångad. Men då han bedyrade sig vara en rättrogen katolik blef han genast frigifven. Medan han ännu var qvar i de påfviskes led kom Gallas ridande förbi. Fuchs hade all möjlig möda att kunna beherska sig, men lyckligtvis gaf ingen af knektarne akt på honom, annars hade han varit olycklig."
Ryttmästaren svarade icke genast på Odowalskys ord. Han hade lösgjort sig från dennes arm och vandrade nu med stora steg fram och åter. Slutligen sporde han:
"Hur långt härifrån var det som er slottsfogde träffade på de kejserlige?"
"Tre mil i söder härifrån vid byn Radnitz."
Ånyo försjönk ryttmästaren i sina djupa tankar. Plötsligt utropade han:
"Ah, det är nog inte så farligt! Jag är säker på att Gallas äfven nu ska' göra skäl för det namn, som Torstenssons folk gifvit honom!"
"Hvad är det för ett namn?" sporde Odowalsky förvånad och nyfiken.
"Härförderfvaren."
"Härförderfvaren!" utropade slottsegaren lifligt. "Hvarför har han fått detta besynnerliga namn?"