Pater Clemens funderade en stund. Derpå sade han under det det förra besynnerliga leendet ånyo spelade kring hans läppar:
"Man tager henne helt enkelt med våld om hon ej godvilligt vill följa med."
"Lättare sagdt än gjordt", menade Odowalsky.
"Hvarför det?"
"Ni glömmer, högt ärade pater, att svenskarne äro här!"
"Det glömmer jag visst inte, men hvad ha' de med den saken att göra?"
"De skola beskydda henne."
"Bah", utbrast pater Clemens föraktligt, "tror ni ej att de ha annat att göra än att beskydda vackra flickor!"
"Men, hon ska' anropa deras beskydd, och då kan ej ryttmästaren vägra att lemna det", svarade borgherren. Han var också nära att berätta om uppträdet i skogen, men hejdade sig lyckligtvis.
Pater Clemens betraktade honom en stund med blickar i hvilka det tydligaste hån afspeglade sig. Till slut sade han: