"Detta är helt enkelt omöjligt."
"Och hvarför det?" sporde pater Clemens nedstämd.
"Derför att ryttmästaren anser er för en spion och har beslutit att förvara er till dess den svenske öfverbefälhafvaren kommer hit."
Slottsfogden hade ända hittills ej blandat sig i talet. Medan hans husbonde och pater Clemens utbytte sina tankar hade räfskinnet utfunderat sin egen plan. Han sade för den skull:
"Men, det är ju ej omöjligt att han kan fly undan."
Vid detta svar rusade Ernst Odowalsky upp med glädjen tydligt afspeglad i sina anletsdrag.
"Hvem har ingifvit dig denna präktiga tanke", utbrast han raskt.
"Åh, herre, man kallar mig ju räfskinnet", svarade slottsfogden och skrattade. "Och jag ska' nog försöka att göra skäl för det namnet", fortfor han ännu skrattande.
"Ja, gör du det, då ska' du få en större belöning än du anar. Du vet ju hvem jag menar?"
"Ja, herre… fördömda hosta, som ibland ansätter mig på det här sättet… det är ju Arnold Mayers vackra sondotter… nej nu tror jag rakt att jag qväfs. Uh, puh… gif mig en dryck vatten!"