"Men om du misstagit dig, min son", utbrast munken ängsligt.
"Nej, nej, det har jag ej gjort."
"Du har väl varit här många gånger förut, kan jag förmoda?"
"Om jag varit här! Ha, ha, ha! Det är alldeles detsamma som om jag sporde er, fromme fader, om ni någonsin varit i ett kloster. Men stanna nu här. Skulle ni få höra något misstänkt, så hvissla bara så hårdt ni kan."
Utan att afvakta munkens svar gick räfskinnet med kattlika smygande steg fram mot byn Reinau. En lycka för honom var att Arnold Mayers gård låg ett stycke aflägsen från de öfriga boningshusen. Det var också härpå som han byggde sin onda plan.
8.
Innan Minnchen gick till hvila i den lilla kammaren bredvid farfadrens kände hon sig mer än vanligt orolig. Arnold Mayer såg också att det ej stod rätt till med henne och sade för den skull:
"Hur är det med dig, barn? Är du sjuk?"
"Nej, farfar, men jag känner mig så orolig."
"Åh, det betyder rakt ingenting. Du har ännu inte hunnit glömma äfventyret i skogen, och det är tanken derpå, som oroar dig. Gå du och lägg dig och försök att sofva godt, det är det bästa råd jag kan gifva dig."