Så förgick natten. Icke ett ljud utifrån tillkännagaf att något märkvärdigt hände. Ingen soldat eller fångväktare störde heller de tre skräddarne i deras tankar.
"Sof en stund, far", hviskade Arnold; "ännu dröjer det innan dagen inträder, och förr kunna vi ej företaga något. Jag ska' vaka."
De gamles ögonlock slöto sig nästan oemotståndligt och snart slumrade de på den fuktiga marken lika godt som i sina egna sängar. Härunder företog sig Arnold att närmare undersöka det utvidgade hålet, och fann då till sin stora glädje, att det våta, som han känt på handen, endast var den fuktighet, som nödvändigt måste uppstå genom flodens närhet, och hur länge han än lyssnade fann han slutligen, att flodens vattenyta måste ligga åtminstone en half aln lägre än öppningen. Det måste alltså bli deras lott att simmande uppnå flodens motsatta strand.
Slutligen började väggen midtemot gluggen att ljusna något litet. Dagen höll alltså på att göra sitt inträde. De gamle väcktes och gjordes uppmärksamma på, att nu vore det hög tid att lägga sista hand vid arbetet. Detta gick ofantligt lätt för sig. Öppningen vidgades mer och mer, och snart kunde de i det tilltagande dagsljuset mer och mer tydligt urskilja de låga kullarne på Oderns andra strand. En knapp half aln nedanför öppningen rann floden, visserligen ganska strid på sina ställen, men ändock icke häftigare, än att fångarne trodde sig kunna simma öfver.
Plötsligt ryckte Arnold till och lade hastigt sin ena hand öfver fadrens läppar, just som denne stod i begrepp att tala.
"Tyst för Guds skull", hviskade han med knappt hörbar stämma, "Jag hör årslag. Kanske att det är fiender som äro ute på rekognoscering, och i så fall äro vi förlorade, om denna öppning blir upptäckt."
Årslagen hördes nu äfven af de gamle. De närmade sig, och snart sköt bogen af en farkost tätt fram för öppningen, hvilken den stängde. Fångarne darrade i alla lemmar. Skulle deras hopp om frihet gäckas just i det ögonblick, då det var som säkrast?
"Man talar der ute i båten", hviskade Schwanenfelz, "men jag vill vara fördömd om jag kan höra hvad som säges."
En röst utifrån yttrade nu tydligt dessa ord:
"Här skulle det väl vara, eller hvad säger ni, 'mäster' smed?"