Segra vi måste, segra vi skall!
Landet vi rycka ur dödens famn.
Fosterland, än har du män som ej vika,
män som ej svika
ditt smädade namn!
Upp ur förnedring, fasor och fall
lyfta dig söner på seniga händer,
upp i det höga, där morgonen tänder
solen, som lyser din framtid en gång.
Fosterland, fosterland, tro på vår sång!
Mörkret vill mörda dig — klyv det, vårt svärd!
fienden fjättra dig — fäll den, vårt skott!
Sak som är sanning och rätt må väl mäkta
strida och fäkta
med sak som är brott!
Stode där mot oss av våld en värld,
fosterland, ändå din morgon vi hälsa,
ändå skall sönernas offer dig frälsa.
Fosterland, tro oss, din dag är ej all!
Segra vi måste, segra vi skall!
Mars -18.
HYMN
Nu segra de vita, nu viker vår natt, nu klarnar vårt himlavalv,
nu går ett befrielsens andedrag ur jorden som blodig skalv.
Nu sopar en vinande vårstorm fram, och giftfyllda töcknen fly.
Du arma, härjade fosterjord, det är som du skapades ny.
Se, siande strör över gravar och grus en solvår sitt gyllene stänk!
Först nu är den vunnen, vår frihetsdag, med offer — och ej som skänk.
Mitt land, du är som en man som stritt med aldrig tröttnande arm
mot mörkrets strypande gastar och sist mot djävuln i egen barm.
Nu står du där sargad och riven i blod, med armen stelnad i kramp.
En kamp mot det onda i eget bröst är världens bittraste kamp.
Men höj ditt huvud, mitt tappra land! Nu randas din framtidsdag.
Ty den hör livet och friheten till, som krossat sitt onda jag.