Apr. -18.
DE FALLNA
Stilla, segerlarm och liv som sjuder! Kom, du högtidsfrid!
Sorgens stora, djupa harpa ljuder över storm och strid.
Våren tänder varmt i skyarna sitt bloss,
men i mörka, kulna gravar kallna
stoften av de tappraste, de fallna
som ha räddat oss.
Mins det, ni, som i de trygga husen bryta lugnt ert bröd,
eder ro är köpt med pris av tusen tappra hjärtans död!
Öppna bladen, hävd, för bragdens gyllne text!
Bonde, du, som gläds åt åkerns gröda,
minns, att det är blodet av de döda
som gav sådden växt!
Ja, det är de fallnas kalla händer, som på blanka svärd
lyfte landet högt bland fria länder. Viska, andevärld,
att ett folk står fritt vid deras gravars rand!
Stora sus i skogar, hundramila,
vagga in i evighetens vila
dem som frälst sitt land!
Apr. -18.
DEN VITA VÅREN
Prolog vid konstnärernas musikalisk-dramatiska soaré å Svenska teatern den 7 maj 1918.
Så blev det vår ändå. Det kunde den ej hindra, den hårda, hemska vinter, som förgått. Nu drömma kvällarna som förr så blått, och solkristaller över haven tindra. Nu spela källorna en glad revelj, och ej blott vapnen på dess toner svara, ty skott på skott nu skjuta björk och sälg i morgonstunderna, de gyllenklara.
Var hälsad, vackra vår, som äntligt kom med allt vi mer ej tordes drömma om!