Upp hästen Er då, med blomsterkransar,
I festligt hvimmel, i helga dansar,
O Qvinnor, Jungfrur i Israël,
Att möta Hjelten, som Herren rörde,
Som landets kämpar till seger förde
Och frid som byte till Jacobs tjell!
— Och finns en qvinna med Andans ljus,
En Profetissa i Jacobs hus,
Hon träde fram och med kastad slöja[99]
Sin stämma må till en lofsång höja:
Hel Judas Horn och Hans oväns fall![100]
Hel, Bild af Hjelten, som komma skall!
— *Som komma skall!*
Och röstens Döttrar i klippans hall[101]
Upprepa skola ännu de orden,
Och himlen fyllas deraf och jorden!
* * * * *
Ja låter Cymbaler och Harpor nu skalla
Psalmernes jubel sig tränge fram
Fjerran till Israëls fiender alla,
Att med förfäran till jorden de falla;
— *Lejonet segrar af Juda-stam!*
Då nu Männerne hörde, huru Herrans Ord var kommet till qvinnorna, prisade de Gud och undrade storliga: Hvad månde detta betyda; och de gömde orden granneliga i sitt hjerta.
Men de tolkade dem efter sitt sinne, och då nu året omgånget var och
Israël församlade sig i Ramath, talade de Äldste inför Samuel och sade:
Smörj oss en Konung!
Anmärkningar:
[1] *Propheters söner.*
Så kallades lärjungarne i en af Samuel inrättad Bildningsanstalt.
[2] *Ren Midian har flyttat tälten.*
Biblens Midianiter voro Beduin-Araber i Syriska Öknen. Vid vårens ankomst uppbryta desse från sina vinterläger och närma sig de odlade trakterne, som de oroa med sina oupphörliga plundringståg.