Och Du, som till Sitt hvärf Han täcks
bland Juda qvinnor kalla,
Välsignad vare Du bland oss,
bland Dina systrar alla;
Välsignad Du, om i vår rund
Du redan vandrar här;
Välsignad om Du komma skall,
och bröstet som Dig när.
Ty lik det regn från Hermon går,
att ned på Zion dugga,[95]
Så salighet af Herran skall
Din hjessa öfverskugga.
Din Fader bugande skall gå
Dig på Din stig emot,
Din Moders söner falla ned
till jorden för Din fot.
Ty Herren Den, Han sänder, vill
med kraftens svärd omgjorda,
All verlden som en fotapall
Han lägger för Sin Smorda,
Hvars dagars tal som sand, hvars stol
förblir till evig tid;
Men ljufligt kyssas i dess sken
rättfärdighet och frid.
Så blefvo nu qvinnorna upprättade till sitt sinne af Thamar, Asareels dotter.
XI. Capitlet.
Innehåll: Ytterligare propheterar Thamar om den kommande Herrans Smorde, hvars förebild Hon ser i den hjelte, som nu anfört till seger den Israëlitiska hären, till hvars möte qvinnorna nedstiga från bergen.
Men medan Hon än talade, upphof Hon sina ögon, och se, Hon såg längst borta på bergen ett blänkande, såsom af vapens blänkande, och Herrans Ande kom öfver Henne, så att Hon ytterligare propheterade.[96]
Och Hon dansade för qvinnorna och de följde Henne, den återvändande hären till möte, med sjungande, trummande och spelande.[97]
Hvad? glimmar ej mot solens brand
En lans der längst vid fästets rand?
— Den lansen skars vid Jordans stränder,[98]
Till hemmet hären återvänder.
* * * * *