Emelie.
Nog! nog! Att han ej flatnar!
Katrine.
Får jag niga
Och önska lycka, som er kammarpiga,
Min fru Arrendatorska?
Emelie.
Ack, Katrine!
Att du kan hålla contenans och mine!
Hvad är att göra?
Katrine (böjer brefvet än mer och tittar).
Hålla sig till snillet!
Emelie.
O, Gud! nu bräckte du sigillet!
Katrine.
Kantänka, hvilken stor malör!
(bryter brefvet)
Man kan ej läsa utanför.
Emelie.
Betänk dig, hvad du tar dig för!
Katrine (under det hon läser).
Jag dör!
Jag dör af skratt; hör hur poetiskt, hör!
"Hur ljuft för herr patron att morfar heta,
Då våra barn, rödbrusiga och feta" — — —
Ha, ha, ha, ha!
Emelie.
Hvad du är stygg ändå!
Katrine (allt vidare läsande).
Han kommer hit, vid Gud, i afton sednast.
Vet August något?