Emelie.
Nej!
Katrine.
Så går jag genast
Och kallar honom hit till råds också.
(Räcker Emelie brefvet och skyndar ut.)
Se här, läs sjelf! (går)
IV. SCENEN.
Emelie (ensam).
Emelie.
Om hon allenast
Ej ville brådska så!
Och kommer Onkel hem, hvad blir det då?
Hur skall jag någon utväg hitta?
(Paus.)
Här är hans bref. Man borde titta
På några rader.
(Läser)
"Ädle herr Patron!
Jag har förfogat, efter instruction,
Att allt behörigt skall bli redt och lagadt."
(Nå väl och dertill gissar man reson)
"Det gamla huset är väl nog bedagadt,
Men torde dock sin tid stå mot.
Jag tror mig gissa hur Patron behagat
Och ställer allt på redig fot.
Hvad arfvet rör, får jag ödmjukast svara,
Att det min största fröjd skall vara,
Att ta Mamsellens hand med tacksamhet emot."
(Hvad arfvet rör! nej, såg man maken?
Det duger åt den gamla draken;
Mig tar han mot, som en förskrifning blott.
Låt se, hvad finns här mer för godt?)
"Att allt blir bra, tror jag mig veta:
Hur ljuft för Herr Patron."
(Åh fy, det kan förtreta
Det innersta utaf min själ.
Hvad tänker han, hvad tror han väl?)
(Läser vidare.)
Han kommer hit, — vid Gud — kanhända
I denna stund! Hur skall det ända?
Det är förbi med mig, förbi!
O! August, skall jag offer bli?
Har kärlek ingen hjelp att sända.
Har något mera grymt väl kunnat hända
Från hedenhös?
V. SCENEN.
Katrine. Emelie. August.
August.
Nå, Emma, nu är elden lös!
Jag måste skratta midt i sorgen;
Hvem af oss båda ger du korgen?
Emelie (sorgligt).
Åt hvem, om ej åt dig?