August.
Jo, pytt!
Men säg hvad hörs här allt för nytt?
Katrine.
Se här är brefvet; herrn må läsa.
Emelie.
Nej, ge det ej! är du besatt?
August (under det han läser).
Det är ändå ett litet spratt,
Att komma här, midt för min näsa,
Och röfva bort min skatt.
Hvad nu? Jag dör af skratt:
För arfvets skull tar han emot Mamsellen.
Katrine.
Åh, herre, det finns bättre ställen;
Läs mer!
August (kastar bort brefvet).
Fördömdt! hur gränslöst platt!
Men jag skall sätta P for hans projecter.
Vi resa bort i denna natt,
I trots af Onklar, tanter, slägter.
Det finns på jorden nog en vrå
För oss, att hitta på.
Ställ dig i ordning blott; vi resa.
Emelie.
Nej, August, ingen sådan nesa!
August (stött).
Se så! gif råd då bäst du kan.
Katrine.
Det vore skönt minsann,
Att fara bort och lemna mig i sticket!
Det går i evighet ej an.
Nej, sätt er ned på ögonblicket;
Ni kan väl härma Arrendatorns stil?
August.
Och hvarför ej?