YNGLINGEN.
Vind, som mig smeker och lämnar,
Säg, hvart din kosa du ämnar,
Skyndande, flyktig och snar,
Säg mig, hvar hamnar du,—hvar?
Bölja, som gungar min julle,
Skulle jag följa dig,—skulle
Årorna lyda ditt drag,
Svara, hvar hamnade jag?
Tankar, otaliga tankar,
Sägen, hvar kasten I ankar?
Barn af en ädlare värld,
Ges det ett mål för er färd?
TILL EN ROS.
Slumrarinna i den slutna knoppen,
Vakna snart och gläd din fosterdal,
Mött af fjärilns kyss och smekt af droppen,
Som från himlen faller mild och sval.
Skynda, skynda! Allt, af stunden gifvet,
Varar blott så länge stunden rår.
Skynda, skynda!—Glädjen är som lifvet,
Lifvet åter som en flyktig vår.
Älska, njut och låga, sköna blomma,
Vecklad ut i fägring mer och mer!
Innan hösten må en ängel komma;
Som dig bryter och åt himlen ger.
DEN SKÖNA.
Allt är godt, hvad jag vill göra,
Allt är lätt, hvad jag begär,
Alla hviska i mitt öra,
Huru skön jag är.