v. DANN.
Hur?
FRU BINGEN.
Ett par,
Hvars likar jag ej sett sen unga dar,
Då jag dem såg hos ängeln här, er kära.
v. DANN.
Ni minns dem, fast ni knappt dem såg, förrän
Ni måste flytta från vår ort igen
Och fick först, sen de slocknat, återvända?
FRU BINGEN.
Hvem glömmer dem, som en gång såg dem tända?
v. DANN. Och målarn? Hennes ögon likna hans?
FRU BINGEN.
I allt, gestalt, blick, trolskhet, färg och glans;
Det är, som om han ärft dem, så de blända.
JULIA (till v. Dann).
Men om han vore hennes son kanhända?
v. DANN. Nej, nej, hans namn är icke hennes mans.
FEMTE SCENEN.
DE FÖRRE. FRANK. TRYGG
(med några täcken).