FRANK.
Det var ett sökande förutan ända
Att finna nycklarna. Se här vårt fynd!
Gå nu och städa efter oss, fru Bingen.
FRU BINGEN.
O jämmer, de ha hittat nyckelringen!
v. DANN (leende till fru Bingen). Nu är er rätta pröfvotid begynd.
FRU BINGEN.
Men hvem kan väl bli ond på honom? Ingen.
(I det hon går ut.)
Med bästa sidentäcket är dock synd.
SJÄTTE SCENEN.
DE FÖRRE (utom fru Bingen).
FRANK (blickande efter den utgående).
Hon var ju mänsklig nu, den gamla maran,
Där ute höll hon ett förtvifladt larm.
v. DANN.
Ursäkta, herre, endast faran
För hennes täcken gjorde henne varm.
FRANK.
Varm? Kalla det ej värma, som var harm.
V. FANN.
Man måste tåla något af de gamla.