(Går.)
ÅTTONDE SCENEN.
v. DANN. JULIA.
v. DANN (betraktande teckningen). I sanning, ja, en likhet, det är gifvet.
JULIA.
Ack, onkel, jag är ledsen, jag vill dö.
v. DANN.
Hvad nu? Där ute finner du en sjö,
Gå, kasta dig i den, så slipps ju lifvet.
JULIA.
Ja, skämta! Jag är allvarsam.
v. DANN. Hvad grubblar fröken på? Säg fram!
JULIA.
Jo, på herr Frank och på hur öfverdrifvet
Han bär sig åt mot er i allt.
v. DANN. Den saken, flicka, kan du ta helt kallt.