LEONTES.
Feg är den man, som mot det rätta bryta djärfs.
HYLLOS.
Jag vet det, därför skrämmer Rhaistes allra minst.
LEONTES.
Hör upp att spetsa dina ord och svara klart,
Om snäckan hörde denne till och du den tog.
HYLLOS.
Jag tog den, men den var min faders egendom.
LEONTES.
På hvilket sätt förvärfvad? Svara, gubbe, du!
EUBULOS.
Den skänktes mig af milda gudars nåd till sist,
Sen jag på dessa böljor trälat dagen ut.
LEONTES.
Här, Rhaistes, fann den gamle denna skatt alltså?
RHAISTES.
Här. Du har hört hans egen munds bekännelse.
LEONTES.
Är det för första gången nu, han med sitt nät
Din sjö beskattat, eller sågs förut han här?
RHAISTES.
Hvar dag, emedan denna vassbeklädda strand
Är rikare, än stranden vid hans boning är.