HYLLOS.
O fader, om för Ajas' son du tillredt den,
Blir en osynlig skugga blott dess rikedom.
EUBULOS.
Du skådar, Hyllos, klippan här, som, höjd mot skyn,
Sin branta vägg emot oss sträcker, rämnad, sprängd
I svarta klyftor sönder. Lägg din spade ned,
Gå, tag din bila! Ser du fläderbusken där
Vid hällens rand? Den måste rödjas bort.
HYLLOS.
Hvarför?
Hvart syftar du med denna ödeläggelse?
Den busken har fått frodas sen min barndom där.
EUBULOS.
Jag vill ej se en annan förekomma mig.
Men skynda, medan utan vittnen allt kan ske.
(Hyllos går.)
ANDRA SCENEN.
EUBULOS (allena).
Nu måste fram i dagen, hvad i lustrer gömts
Och gömmas skall ånyo snart i ändlös tid.
Blir grafven mörk, nåväl, den skatt, den tar emot,
Har lyst tillräckligt, må väl hvila nu sin glans.
Så tag då, jord, det ädla lån, dig anförtros;
Ett lån tillförne, blir det nu din egendom.
Behåll den, dölj, förvara den blott omsorgsfullt
Med natt inunder, blomstertäcke ofvanpå,
Att intet mänskoöga mer må skåda den!
Men hvad, ser jag ej Rhaistes komma?
TREDJE SCENEN.
EUBULOS. RHAISTES.
RHAISTES.
Väl, att jag
Dig finner här. Du var då icke, du också,
Bland hopen nyss, som störde fräckt vår konungs fred.
Jag kunde icke sätta tro till deras sägn,
Som svuro, att du ej var där, jag vill se
Med egna ögon.