EUBULOS.
Vandra då, sen du det sett.
RHAISTES.
Ett återstår att fråga dock: hvar är din son?
Att han, som lärt sin upprorskonst af dig, var med,
Det sågs på hopens djärfhet, som med trots stod kvar
Emot sin konungs både milda ord och hot.
EUBULOS.
Är den ej skingrad redan?
RHAISTES.
Ja, den vek, fast trögt,
Sen den hört våra sändebuds förklaringar.
EUBULOS.
Så vik, fast trögt, du äfven!
RHAISTES.
Jag vill veta, hvar
Han finns, din son; säg detta först, så vandrar jag.
EUBULOS.
Han slöt helt nyss att gräfva denna graf, sen gick
Han några båghåll till vårt hem; där finns han nu.
RHAISTES.
Skall han förbli där, eller väntas än han hit?
EUBULOS.
Han kommer oförtöfvadt.
RHAISTES.
Väl, så dröjer jag
Och ser min tro bekräftas, att ditt tal är svek.