Han säger: Låren känna mig,
Att I mån trygge vara.
För mig skall dock ödmjuka sig
All hedningarnes skara:
Jag själf för eder kämpa skall,
Att ingen komma må på fall,
Trots all er nöd och fara.
Med oss är Herren Zebaoth,
För oss vill själf han strida,
Vi akte, ingen vådas hot,
Då Gud är på vår sida.
Gud Fader, Son och Helge And,
Välsignad du i alla land;
Din nåd och hjälp vi bida.
N:o 102.
Den 137 kon. Day. ps.
Vid älfverna i Babylon
Hur tungt de dagar flöto!
Vi mindes Zion fjärran från
Och bittra tårar göto.
I pilträn jämte strömmars lopp
Vi hängde våra harpor opp,
De strängaspelen klara;
Hvem ville spela mer i band,
Hvem sjunga i vår träldoms land,
Hvem kunde glader vara?
Den goda tid var allt förbi,
De fröjdens år förgångna;
Bland hednahopar suto vi
Som främlingar och fångna.
De bjödo oss med spe och tvång:
Upp, spelen, sjungen glädjens sång
Som förr i Zions skara!
Hvem ville spela mer i band,
Hvem sjunga i vår träldoms land,
Hvem kunde glader vara?
Jerusalem, din helgedom,
Om jag den kan förgäta,
Må tungan låda vid min gom
Och glöd mitt hjärta fräta.
Till dig, mitt hem af frid och ljus,
Min konungs borg, min faders hus,
Jag längta vill och fara;
Där får jag spela utan band,
Där sjunga i min frihets land,
Där kan jag glader vara.
N:o 103.
Den 139 kon. Dav, ps.
Du, Herre, utrannsakar mig,
Mig dina ögon följa,
Hvarhelst jag är, är jag för dig
Och kan mig ej fördölja.
Hvad jag i dag i hågen har
Och i mitt hjärta gömmer,
Hvad där jag haft i förra dar
Och minnes eller glömmer,
Allt ser du, Gud, och dömer.