Hell morgonstjärna, mild och ren,
Guds nåds och sannings klara sken,
För oss är du uppgången:
Hell Davids son af Jakobs släkt!
Mot dig, mot dig min famn är sträckt,
Min brudgum, tag mig fången!
Ljuflig, ljuflig,
Hög och härlig,
Blid och kärlig,
Full af nåde,
Herre, till din brud du skåde!
Min pärla du i snöhvit skrud,
Marias son, dock sanner Gud,
Min frälsare och konung!
Kom, tag uti mitt hjärta rum!
Ditt helga evangelium
Är mig mer ljuft än honung.
Eja, eja,
Hosianna!
Himmelskt manna
Är mig ordet,
Uti dig fullkomnadt vordet.
Uti mitt hjärta lys och skin,
Du klara jaspis och rubin,
Med all din kärlek blida;
Ja, låt mig känna, att jag är
En lem i din församling kär,
Ett refben i din sida.
Till dig, till dig
Står min längtan;
All min trängtan
Är den ena:
Att tillhöra dig allena.
O Gud, förrn världen skapad var,
Du mig till arfving korat har
I dinom Son den höga;
Så låt fullbordas snart mitt hopp
Att bli med honom tagen opp
I himlen för ditt öga.
Salig, salig
Blifver fröjden,
När i höjden
Bland din skara
Jag vid Jesu bröst får vara.
Högt skall då klinga cittrors ljud,
Och toners offer skönt till Gud
Från harposträngar stiga,
Och jag få till min frälserman,
Min tröst, min fröjd, min brudgum sann,
Mig hålla innerliga,
Sjunga, sjunga,
Jubilera,
Triumfera,
Honom prisa,
Som mig vill allt godt bevisa.
Aftorkas skola då i frid
Lycksaligt och till evig tid
De många kristnas tårar,
När Gud vill själf sig låta se
Och ymnig bot och läkdom ge
De hjärtan, världen sårar.
Kristus, Kristus,
Så han kallas,
Som är allas
Bot och hugnad.
Där han finns, är sorgen lugnad.
I det har jag en hjärtans ro,
Att den, jag gifvit har min tro,
Sin kärlek ej bortvänder,
Att Herren, sig till lof och pris,
Mig föra vill i paradis;
Ty klappar jag med händer.
Amen, amen,
Adla krona,
Mig förskona
Till det sista
Från att nånsin dig bortmista!
N:o 134.
Nyårspsalm.
Ett år har gått till ända,
Ett år af nådens tid;
O Gud, till dig vi vända
Vår tanke, var oss blid!
Se an oss nådefull
Och låt det, som blef brutet,
I glömska varda slutet
För Jesu Kristi skull.