Och med så torftig vård ändå
Och i så ringa ära
Du växa skall och krafter få,
Därmed du må
All världens skulder bära.
Din barm som vår vid hjärtats slag
Vi höjas se och sänkas;
Hvad ondt gör du, att den en dag
För mänskolag
Skall med ditt hjärtblod stänkas?
Vi se din panna klar och blid,
Kring den skall törne vridas;
Och händren, sänkta nu i frid,
Snart blir den tid,
Då de vid korset smidas.
Det är den lön, du finner här
I denna världen vrånga
För det, att du dess börda bär
Och redo är
För den i döden gånga.
Och hade allt sitt gods och guld
Dig jordens släkter gifvit,
Din kamp och död för mänskors skuld,
Din kärlek huld,
Hur fattigt lönt den blifvit!
O Jesu, ve, att äfven vi
För godt så ondt dig göra,
Att, för hvar synd, vi falla i,
Vi stå dem bi,
Som dig till korset föra!
Vi veta ingen annan bot,
Så syndiga och arma,
Än falla, Jesu, för din fot:
Tag oss emot,
O Herre, dig förbarma!
Passionspsalmer.
N:o 147.
Människones son.