Kom tyst och se Guds offerlamm!
Det blödde nyss på korsets stam,
Nu har det allt fullbordat;
I ringa skepnad, mildt och fromt,
Det ligger gömdt och jordadt.
Men söker du det nya lif,
Som ej är skuggors tidsfördrif
Och ej af döden hinnes,
Så lämna världens prål och kom,
I denna graf det finnes.
O fröjd, nu är en hvilostad
Min graf ock vorden, där jag glad
Kan lämna vandringsstafven;
Till sömns blott läggs jag i min graf,
Sen Kristus helgat grafven.
Med tröst vill jag mot döden se,
Jag vet, att min förlossare
Han lefver och skall lefva;
Han skall mig lifvet återge,
Hvi skulle jag väl bäfva?
N:o 167.
Påskpsalm.
Ho vill mer för döden bäfva
Som för en allsvåldig makt?
Kristus lefver och skall lefva,
Han har döden nederlagt.
Döden är ej fruktansvärd,
Frukta mer för synd och värld!
Öfver härjaren med grafven
Hafver Kristus brutit stafven.
Visst försöktes dödens tänder,
Hur de kunde bita bäst,
När han en gång fått i händer
Den, han fruktat allra mest;
Men det var, som ville natt
Taga själfva dagen fatt,
Stoftet himlens sol betäcka
Eller mörkret stjärnan släcka.
Detta är vår påskaglädje:
Jesus lefver, fast han dött,
Till hans död från vår vi vädje,
I hans lif vårt lif är födt;
Jesu, hjälp oss hvarje stund
Dö från synd och värld i grund!
Då först få vi rätt förfara,
Hur du månd uppstånden vara.
När vi dagligt oss bemöda
Att med Jesu Kristi nåd
Gamla mänskan i oss döda
Med dess lustar, verk och råd,
Se vi, att en ny uppstår,
Som allt större krafter får;
Det är oss till tecken gifvet
Af uppståndelsen och lifvet.