N:o 199.
Läroämbetet.
(Bearbetning.)
Nu fröjde sig den vida jord
Af Herrans nåd och helga ord,
Förspordt i hans apostlars röst
Och kungjordt oss till evig tröst.
När Kristus här fullbordat allt,
Som Fadren honom anbefallt,
Han sände efter Guds beslut
Kring världen sina vittnen ut.
För världen ringa voro de,
Dagkarlar, arma fiskare,
Men hvad de vittnat, hvad de sagt,
Har öfver jord och himmel makt.
Det var Guds löfte, fast och visst,
De lade ut båd först och sist,
Det var, hur nåd med Kristus kom,
Som hans apostlar talte om.
Och hvar det ord predikadt vardt,
Där tändes hjärtan underbart;
Guds Helga Ande var däri,
Att som en eld det kunde bli.
Välsignade de helga män,
Som lärt oss söka himmelen
Och visat oss, hvar vägen går
Igenom Jesu Kristi sår.
Gif oss, o Gud, din Andas nåd,
Att vi må följa deras råd
Och alle med dem prisa dig
Och lefva så evinnerlig!