Det är dock en helt annan skatt
För honom satt
Att hoppas, se och kräfva,
En skatt, som här en mammons slaf
Ej känner af,
Ej vet att eftersträfva.
Det är en annan skörd också,
Han väntar få,
Än den, som jorden gifver;
Det är en annan salighet
Än den, han vet
Att här oss unnad blifver.
Det är en skatt, som evig är,
Som väntar, när
Vår tid gått här till ända,
En skatt, som ej, likt jordiskt gull,
Är stoft och mull
Och snart skall återvända;
Det är en skörd af frid och fröjd
I himlars höjd,
Som aldrig mer skall sluta;
Det är en salighet hos Gud,
Den Kristi brud
Skall där osägligt njuta.
Så må vi gifva, väl till mods,
Allt timligt gods,
Ja, lifvet, om det gäller,
För det, som oförgängligt är,
Som vårt begär
För alltid tillfredsställer.
Så må vi sträfva utan rast
Och hålla fast
Det eviga och ena.
Var du vår hjälp, o Jesu god,
Stärk kraft och mod,
Du all vår kraft allena!
N:o 209.
Luk. 10: 23-37.
Hvem kallar du din nästa här,
Den du på all din bana
Skall hålla som dig själf så kär,
Som Herrans ord dig mana?
Hvem är den man,
Hvar finnes han?
På denna strand,
I fjärran land,
Hvar skall man honom spana?
Är det en skyld, den samma blod
Har närmst med dig förenat,
En moder ljuf, en fader god,
Den Herrans bud har menat?
En vän kanske?
Ja, fjärmare:
Den fromma hop,
Som Kristi dop
Har tvagit, styrkt och renat?
O, bortom länder, haf och berg,
Hvarhelst sig lif kan fästa,
Där syns, fast skild till tal och färg,
Guds håfvor mänskan gästa.
På snöhöljdt fjäll,
I solvarmt tjäll,
Där blomstring bor,
Där ört ej gror,
Där ser du ock din nästa.
Du ser en människa, som du
Vid fröjd och sorger bunden,
Du ser ett lif, som lefves nu
Och som förgår med stunden;
Du ser den lott,
Du själf har fått
Af lust och nöd,
Af lif och död,
Så lika allt i grunden.
Det är din nästa, som du ser;
Så följ då ordets lära
Och skynda, där han ligger ner,
Att honom hjälp beskära.
Till bistånd var
Beredd och snar
Med tröst och råd,
Med verk och dåd,
Till Jesu fröjd och ära.