Hell Herrans tempel, där hans folk
Församlas för hans öga
Och sången höjs och ordets tolk
Kungör Guds sanning höga!
Där firas rätt en glädjefest;
Mot den hvad jorden äger bäst
Ger glädje ganska föga.
En himmelsk ro, en salig frid
Uti Guds hus vi finne,
Vi komme undan kamp och strid
Som till en hamn där inne;
För världens storm, som blåser vild,
Oss fläktar kring Guds Anda mild,
Då vi den hamnen hinne.
Du sorgsna själ, du kvalda bröst,
Du har det känt och pröfvat,
Du vet, hvar hjärtat finner tröst,
När det är värst bedröfvadt.
Du lämnar världens stoj och brus
Och vandrar till Guds stilla hus;
Där möts den oförtöfvadt.
Hvad tungt dig förr på sinnet låg,
Där hjälper Gud att bära;
Hvad mörker var i själ och håg,
Blir ljust af ljusets lära;
Hvad vissnadt var och utan hopp,
Välsignas, väckes, blomstrar opp,
Där lifvets sol är nära.
O fröjderum, o hälsoort,
Där sorgen själf sig gläder,
O allom öppna himlaport,
Där inför Gud man träder,
Guds kyrka! Fast bestånde du,
Dig helge våra barn ännu,
Som vi med våra fäder.
N:o 236.
En kristens stridspsalm.
Till strids, o kristen, rusta dig,
Låt sömn och dvala fara!
Nu gäller gå i Herrans krig
Och lif för Gud ej spara;
Statt upp och se
Guds fiende;
Han hotar stark och vaken;
Så gå med lust
Till kamp och dust,
Ty Herrans Guds är saken.
Var stark, om du vill kämpa tryggt
Mot satan och hans skara;
Ej gagnar suck, ej båtar flykt,
Ej hjälper ängslig vara.
Han ger ej fred,
Han trampar ned
Hvemhelst han vinner öfver;
Var stark alltså,
Tag mod uppå,
Ty segra du behöfver.
Träd fram med Kristus, blif ej blek,
Var djärf, fast ej förveten!
Här gäller ej en vansklig lek,
Här gäller evigheten;
Förgås du här,
Förgås du där,
Där evigt, här i tiden;
Men får du vinst,
Får döden minst:
Så är med denna striden.