Här, där vi börja först med gråt,
Med tårar fukta sen vår stråt,
Här, hvar vårt lif, när bäst det är,
Är idel möda och besvär,
Här, där ej stund är annan lik,
Här vill man se sitt himmelrik.
Här glömmer man i syndens band
Sitt goda hem och fosterland,
Går som en främling och en gäst
Och tror sig dock för evigt fäst,
Vill lefva trygg från år till år,
Där allt liksom en suck förgår.
Gud, öppna våra ögon snart,
Att vi må skåda uppenbart,
Hur vanskligt allt på jorden är
Hur ringa lust det med sig bär,
Hur stadig fröjd och saligt hopp
Hos dig vi måste söka opp.
Ja, led oss i din sanning, Gud,
Gif kraft att följa dina bud,
Var med oss i allt verk och råd
Och lär oss fly till Jesu nåd!
Då må hvad jordiskt är förgå,
Vårt rätta lif i dig vi få.
N:o 275.
Emot dryckenskap.
Ack, mänskan är ett härligt verk
Af Guds, den Högstes, händer;
I minsta lem hans vishet märk,
Hur allt till gagn dig länder!
Din fot från ort till ort dig bär,
Fast den dig tycks så ringa,
Och med din hand, så svag den är,
Kan hårda berg du tvinga.
Hvad rikedom af kraft och ljus,
Af under i hvart sinne!
Ditt öga är ett litet hus,
Hvad ryms dock ej där inne?
Ditt öra, fast orörligt, gör
Till sitt hvart ljud, som röres,
Och intet når dig utanför,
Som till din själ ej föres.
All fägring i Guds rika värld
Är satt för dig att fatta,
Guds fatabur är dig beskärd
Att öppna och beskatta;
Från minsta sandkorn vid din fot
Till rymdens världar store,
Allt skönjer du, allt tar du mot,
Allt är, som ditt det vore.
Dock mer, ja, utan likhet mer,
Än jordiskt sinne känner,
Än öra hör, än öga ser,
Förnimma här Guds vänner;
Med andans syn Guds helga råd,
Hans löften och hans lagar,
Hans kärlek, vishet, makt och nåd
De skåda alla dagar.