JUANNA. Är då en trolldom gjuten om Ramidos hår?
RAMIDO. Sin krets om mig, Juanna, skref ett troll så hemskt.
ORMESINDA. I äldre band ditt väsen har sig bundit, ack?
RAMIDO. En boja dyster, grym, förskräcklig, underbar.
XIMENA. Drar heligt löfte dig till Palestinas graf?
RAMIDO. O, mig, Ximena, drar en svart, en ryslig hand.
då gör Estella ingen gissning, tar ingenting af egen makt med för att lösa hans gåta, utan flyr till Ramido själf, och för allmakten af hennes suck:
Ramido, älskade, skänk oss af nåd ett svar!
öppnar sig hans hjärta, och så klar som hennes bön, så klart följer äfven hans svar:
Estella Guymeron… Jag är Don Juans son.