JEPPO.
Så här är historien.—Det hände år fjorton hundrade åttio…
GUBETTA (i ett hörn af teatern).
Fjorton hundrade nittiosju.
JEPPO.
Rätt! 1497, på en viss natt mellan onsdagen och torsdagen…
GUBETTA.
Nej, mellan tisdagen och onsdagen.
JEPPO.
Ni har rätt.—Denna natt då såg en färjkarl vid Tibern, som hade
lagt sig i sin båt vid stranden för att vakta sina varor, någonting
förskräckligt. Det var litet nedanför kyrkan S:t Hieronymo. Det var
vid pass fem timmar efter midnatten. Färjkarlen såg två män, som
gingo till fots, gå i mörkret på vägen vänster om kyrkan hit och
dit, liksom de voro oroliga, hvarefter två andra syntes, och
sluteligen tre, alltså summa sju. En enda var till häst. Natten var
ganska mörk. I alla hus, som ligga åt Tibern, var intet ljus, utom
i ett enda fönster. De sju männerna nalkades till flodstranden. Den,
som var till häst, vände bakdelen af sin häst åt Tibern, och då såg
färjkarlen tydligt på denna bakdel ben, som hängde på ena sidan,
och armar och hufvud på den andra,—liket af en man. Under det deras
kamrater lurade i gathörnen, togo två af dem, som voro till fots,
den döda kroppen, svängde honom två, tre gånger med kraft och
kastade honom midt i Tibern. I samma ögonblick, som liket slog i
vattnet, gjorde den, som var till häst, en fråga, hvilken de två
andra besvarade med: "Ja, min herre". Då vände sig den ridande åter
till Tibern och såg någonting svart, som flöt på vattnet. Han
frågade, hvad det var. Man svarade honom: "Min herre, det är den
döda herrens mantel", och någon af de sju kastade stenar på denna
mantel, hvilket kom den att sjunka. Sedan detta var gjordt,
bortgingo alla i sällskap och togo vägen till S:t Jacome. Detta såg
färjkarlen.
MAFFIO.
En sorglig händelse! Var det någon ansedd man, som dessa kastade i
vattnet? Den där hästen gör ett sällsamt intryck på mig; mördaren
på sadeln och liket bakpå!
GUBETTA.
På den där hästen var det två bröder.
JEPPO.
Ja, så var det, herr de Belverana. Liket var Giovanni Borgia;
den ridande var Cesar Borgia.
MAFFIG.
En helvetes familj de där Borgierna! Men säg, Jeppo, hvarföre
mördade broder på detta sätt broder?
JEPPO.
Jag vill ej säga er det. Orsaken till mordet är så vederstygglig,
att det bör vara en dödssynd att blott omtala den.—