v. DANN.
Tror du honom vara
Nog galn att lofva allt?
JULIA.
Ja, fresta bara,
Bjud det befängdaste!
v. DANN.
Så får jag nej.
JULIA.
Vill onkel hålla vad? Ni får det ej.
v. DANN.
Du skall få lära känna karln i blinken.
Trygg!
TRYGG.
Herre!
v. DANN.
Du har märkt, strax bortom byn
Så stiger vägen rakt mot himlens bryn.
TRYGG.
Ja väl.
v. DANN.
Så snart du hunnit högsta brinken,
Så tar du middagssolen ned ur skyn.
TRYGG.
Jag må försöka på, på Guds försyn.