TRYGG.
Mitt gråa hufvud vill jag ge i pant——
JULIA.
På hvad? På att af er jag intet vinner?—
TRYGG.
På att hvad fröken menar ej är sant.
JULIA.
Men hvarför vägra då att hjälpa?
TRYGG.
Det blef ej hjälpa, fröken, det blef stjälpa.
JULIA.
Att göra, som jag ber?
TRYGG.
Ja, kommer han
På detta sätt, blir målarn körd på porten;
Han tål ej någon ynkrygg, herr von Dann.
JULIA.
Jag önskar, målarn drefs från hela orten.
TRYGG.
Så, är det så bevändt, då går det an.
JULIA.
Jag har alls ingen lust att målas,
Kanske, som man mig hotar, tjäras, tvålas,
Gud vet allt hvad, en främling till behag.