"Ja, f-dt vacker är hon, den yngre menar jag", brummade länsmannen, tog mössan och lade den åter på bordet samt fortfor sedan, lugnande sig:
"Jasa, det der är nu de omtalade utländskorna, Hm, hm, vi administrativa tjenstemän böra ha reda på allt som försiggår i vårt distrikt, men, Pettersson, gif mig imellertid en butelj bäijerskt, det är f-dt varmt i dag."
Värden skyndade efter ölet. Under tiden kastade länsmannen en forskande blick på middagsbordet.
"Tre vinglas", mumlade han, "hå, hå, det börjar se besynnerligt ut. Kanske att någon smugit sig ut genom fönstret? Den der saken tål en liten undersökning. Jag skulle just nu behöfva någon sådan der affär för att visa hvad jag är för en karl."
Pettersson inkom och serverade ölet. Efter en grundlig styrkedryck vände sig länsmannen till honom och sporde:
"Nå, hvar är den tredje i sällskapet?"
"Den tredje i sällskapet?" sade hotelvärden förvånad, "dom äro bara två fruntimmer, det jag vet."
"Men det tredje vinglaset, hvarom vittnar det?" återtog kronans man i sträng ton. "Sätt sig inte i omständigheter, Pettersson."
Hotelvärden bleknade något och ville svara, men länsmannen fortfor:
"Jag är din vän, Pettersson, men det säger jag dig på förhand att vi administrativa tjenstemän ha inga anseende till personen när det gäller för staten, vigtiga frågor, och all vänskap tiger då. Hvar är den person, som druckit ur det tredje glaset?" Och länsmannen pekade med en storinqvisitors uppsyn på det vid ena bordsändan stående till hälften urdruckna vinglaset.