"Du? Och det här vid Imatra?" utropade Erik.
"Ja, nästan lika bra som i Helsingfors' salonger, men de finnas också på min promemoria."
"Och derföre har du öfvertalat tant Agatha att hyra detta landtställe? Jenny, goda, snälla Jenny, var nu ett ögonblick allvarsam och bekänn att det blott var ett underligt infall af dig att företaga denna resa. Tänk. hvad skola menniskorna i Stockholm säga derom och vore det roligt om du i skämttidningarne finge läsa hvarjehanda qvickheter om Jenny Bertram…"
"Vet du hvad, kusin Erik", afbröt den unga flickan helt allvarsam, "jag börjar nästan tro att Jenny Bertram inte återvänder till Stockholm."
Om Imatra plötsligen stannat i sitt lopp eller dess dån med ens förstummats, lemnande rum åt en graflik tystnad, hade detta knappast kunnat till den grad förvåna Erik, som dessa hans kusins ord nu gjorde.
"Ämnar du kanske helt och hållet bosätta dig här?" utropade han och såg helt bestört ut.
"Det tror jag inte" svarade Jenny lugnt. "Men hvartill dessa frågor? Jag är här — och du är ju också här. Jag forskar likväl inte efter hvarföre du är här."
"Ja, emedan du känner mina planer…"
"Dina planer — vid Imatra, gode Erik? Vet du, till kunskap om dem kan jag endast drömma mig — och det har jag gjort i natt. Ja ja, jag drömde verkligen i natt om dig och att vi voro…"
Ett muntert skratt afbröt fortsättningen.