24.
Hvarför Jenny kom till skogen.
"Det stundar främmande, kära du", sade tant Agatha till skön Jenny på morgonen af den dag som följde efter Eriks och Ainas trolofningsafton, "jag försäkrar, att det har stundat långväga främmande hela morgonen. Nå, Erik kommer visst ut med sin fästmö. Ja, den Erik, den Erik", fortfor den gamla damen, "att så der ge dig på båten, Jenny lilla, det var ändå styggt."
"Det var snällt och klokt gjordt af Erik att inte äflas med att fria till mig, tant lilla, ty jag hade varit tvungen att ge honom korgen", svarade Jenny med den naturligaste ton i verlden.
"Ja, Gud blott förstår sig på flickhjertan nu för tiden!" återtog tanten. "Och jag som trodde, att du tyckte om honom, efter han alltid skulle följa med på våra resor?"
"Det var just för det jag inte alls var kär i kusin Erik, som han var en passande och kär reskamrat för mig — men", afbröt hon det grannlaga ämnet, "hvad kommer åt vår Thilda? Hon ser ju alldeles blek och förskrämd ut. Hvad fattas dig, Thilda?"
"Ack, kära hjertandes fröken!" ropade tjenstflickan, der hon med förfärad uppsyn ilade från drängstugan till de i förstuguqvisten stående damerna, "rysliga saker ha händt i natt, vet herrskapet."
Tant Agatha och Jenny sågo förvånade på den andfådda flickan.
"Jo", fortfor denna, "i natt har en rysligt rik resande herre blifvit öfverfallen af röfvare på landsvägen häremellan och Muistola och röfrarne höllo just på att slå ihjel honom, men så kom der en lång, stark karl på en svart häst och red öfver dem och slog dem och der skjöts och den svarte ryttaren dref bort röfrarne och försvann, men den gamle resande herrn, ty han var gammal och från ett främmande land, fördes till Muistola och doktorn…" Thilda hemtade andan ett ögonblick.
"Och doktorn?" frågade Jenny ifrigt.