"Jag har gått i en god skola" svarade den unge mannen med ett egendomligt sorgligt leende.
"Och ni kan ryska, herr Eberhardt?" sporde fursten vidare.
"Fullkomligt, ers durchlaucht", svarade den unge adjutanten med en nästan komisk blick.
"Sitt ner här och öfversätt dessa papper från ryskan till franskan", fortfor presidenten vidare, i det han anvisade den unge mannen en plats och framlade några papper för honom.
* * * * *
Vår berättelse nalkas sitt slut.
Efter de olyckliga upprorsdagarne i Warschau den 15 och 16 Augusti 1831 nedlade Czartoryski sitt presidentskap och ingick som simpel soldat i den sedermera så beryktade general Ramorinos armékår. [Historiskt.] Hans trogne adjutant följde honom. De stodo i ledet bredvid hvarandra och ofta måste på den svåra marschen der Ramorinos alldeles omotiverade retirad undan den ryske general Rosens truppafdelning den äldre kamraten stödja den yngres svikande krafter. Men i elden var han modig som en liten lejonunge. Ett besynnerligt hat till allt ryskt tycktes elda den unge soldaten till de djerfvaste bragder.
Vid Ramorinos öfvergång öfver galiziska gränsen den 10 Oktober erhöll den unge nordiske soldaten ett sår af en förlupen kula. Han nedsjönk i sin äldre kamrats armar.
"Är du svårt sårad?" frågade fursten-soldaten, men han erhöll intet svar. Då uppskar han med sin sabel hastigt den tätt tillknäppta uniformen för att åtminstone kunna stilla blodflödet.
"Herre Gud", utropade han, "det är en qvinna!"